I’m thrilled to introduce you to Sabrina Mari Fagerheim, who is twenty years old, loves reading, and is completely blind. Music is one of her passions: she sings and plays guitar, piano, keyboard, guitalele (I had to google that one!), and harp.
Oh, and since Sabrina’s also partial to Mortal Ghost, she’s going to be translating it into Swedish for us! Here’s what she calls a rough sample to start you off:
Jag, född av kött och ande, var varken
Ett spöke eller en människa, men ett dödligt spöke.
— Dylan Thomas
Kapitel 1
Varje kväll lägger sig Jesse för att sova med eld. Den här gången,
skrik och en mörk kabel brinner. Den här gången faller bjälken innan
hans hår fattar eld.
Jesse vaknade med ett ryck; hjärtat dunkade. Det tog honom en stund att komma ihåg var han var. Något i hans ryggsäck grävde i hans kind. Ryckande skiftade han på kartongbit som var hans madrass. Det massiva stenblock under hans rygg, grov och lav-beväxt, var bra vaktposter men dåliga sängkamrater. Hans hals var öm och krokig, hans muskler värkte, och han hade stift-och-nålar i armen han hade legat på. Han behövde kissa.
Drömmen igen.
Han fingrade på handtaget av sin kniv, han såg sig omkring. Strax
efter gryningen och luften luktade fräsch och ren, med en fukt som
antydde regn. Hans sovsäck kändes fuktig, och gräset längs
flodstranden glänste av dagg. Vatten porlade i närheten, ett ljud
från hans förflutna, och han kunde höra högljudda flodfåglar skälla på
hans tröghet.
Det fanns ingen hjälp för det. Väntade man för länge skulle någon
dyka upp. Han Skakade av sig de sista virvlarna av sömn, öppnade sin
sovsäck och kröp ut. Han stretchade, sedan gjorde han några cirklar
med huvudet, grimaserande eftersom kotorna i nacken raspade som ljudet av Mal när han krossade äggskal i näven – en av hans minst offensiva vanor. Ett par knä-böjningar tills Jesses urinblåsa protesterade. Han såg sig om en gång, för han ville inte lämna sina saker utan uppsikt för ett enda ögonblick – på gatan, kan en stunds
ouppmärksamhet betyda skillnaden mellan en måltid och hunger, mellan
säkerhet och en hemsk misshandel / könsstympning / våldtäkt , mellan
överlevnad och förintelse.
Han tog sin ryggsäck, stoppade sin kniv inuti, och smög barfota
nerför den gräsbevuxna flodbanken tills han kom till en igenvuxen
buske. Efter att ha lättat sin blåsa knäböjde han vid flodens kant
och sköljde sina händer och stänkte kallt vatten i sitt ansikte. Inte
precis rent, men det hjälpte ta bort hinnan av sömn och slagg från
morgonen. Med avsmak körde han sina våta fingrar genom sitt hår. Han behövde en bra tvätt – om inte en lång varm straffande dusch så
åtminstone ett dopp i floden. Senare kanske – första skulle han ha
något att äta. Han knådade huden ovanför sin linning; han hade gått
ner i vikt igen, förmodade han. Hunger drog aldrig riktigt tillbaka
sina klor; vid de sällsynta tillfällen då han hade en full mage fanns
det alltid nästa måltid att oroa sig för.
Det skulle bli en lång dag.
Från sin ryggsäck tog han sin misshandlade vattenflaska och sina
skor. Efter att han släckt sin törst stängde han flaskan och
planerade sina nästa drag. Han försökte alltid att hitta en ny
sovplats varje natt, och om han hade tur skulle han kunna hitta en
övergiven lagerlokal eller garage eller ens ett litet skjul.
Hamnkvarteren såg lovande ut, även om det förmodligen skulle finnas
andra med samma idé. Ändå var det en GANSKA STOR plats. Han höll sig borta från mängden. Han ville inte ha någonting att göra med någon annan.
Jesse grävde efter vinbärsbullen han hade sparat från igårkväll, sedan skakade han ut sin sovsäck, rullade den till en kompakt rulle och stoppade den i sin ryggsäck, följt av bullen och hans vattenflaska.
Eventually there’ll be a separate section of the website devoted to her project.